Pay it forward

I morse hände något fantastiskt - litet men ändå fantastiskt.

Morgonen är ju den tid på dygnet jag gillar minst. Egentligen älskar jag att gå upp tidigt, när solen precis orkat upp, fåglarna vaknar till liv och man är ensam uppe. Mitt problem är att min kropp inte gillar det. Det min arma lekamen behöver är en slags motorvärmare man kan sätta på timer. Så att när man vaknar är alla system uppvärmda och klara. Som det är just nu går jag på full-choke i minst 1 timme efter att jag väl orkat mig ur sängen. Och det spelar ingen roll när på dygnet det är.

Detta i kombination med att jag lite av en tidsoptimist leder till att det ibland kan bli svårt att hinna till bussen. Man kanske måste röra sig mot hållplatsen med det långa steget före. Så även denna morgon.

Men denna morgon var speciell. För precis när jag hunnit ut mellan grindstolparna hör jag en bil komma. Skyndar upp för backen och åt sidan för att inte vara i vägen. Men så stannar bilen och kvinnan bakom ratten frågar om jag inte vill ha skjuts till bussen. Gärna! Tack!

Så istället för att komma fram varm och svettig kunde jag kliva ur lika nyduschad och fräsch som jag var när jag gick hemifrån. Fick istället en varm känsla inombords - kändes precis som när man är utanför stan. Som på landet. Jag kanske borde flytta från Stockholm!

Dålig andedräkt?

Att få dålig andedräkt gratis. Verkar inom 3 minuter. Grymt.